Ett steg fram och två tillbaka 

Ett steg fram och två tillbaka 

Som jag skrev igår var det helt fantastiskt ljus igår. Så jag passade på att få mig en fototur med Diesel när Andreas var på jobbet. Jag tycker det är lättare att fotografera precis som jag vill när jag går själv. För jag måste erkänna, det går ju väldigt segt när jag måste stanna upp, ta kort, redigera kameran och så gå några meter, sätta mig i mossan och fixa kameran IGEN och så går det runt, är nästan som om jag går ett steg fram och två tillbaka. Tänker att den jag går med måste tycka det är väldigt irriterande. Men måste säga att Andreas har otroligt tålamod, han går runt och ger idéer och är intresserad, så självklart är det mysigast när vi alla är på tur, men för att just få den ensamtiden jag behöver väldigt mycket och få ut kreativiteten, så är det lättast att gå själv. Tycker det är pinsamt med att ta bilder på mig själv när nån annan är med 😊 

Är sånt här jag inte helt får till att göra när jag inte är ensam 😊 Men det är så kul!

Oftast går jag inte heller på dom här turstigarna som det är väldigt mycket av runt omkring Florø. Istället, börjar jag oftast gå på dom men sen viker jag oftast av på en egen stig jag hittar. Kanske en hjortstig. Känns då som om jag hittar helt nya platser. Där ingen annan gått (fast det har det ju helt säkert). Tycker mest om att gå så. 
Försökte mig på med lite lång slutartid för att få vattnet sådär fin mjuk stämning

Idag var vi på en liten tur in vid Haukåvatnet, hade muffins och apelsin med oss. Dom bilderna kommer en annan dag. 😉 Har iallafall kommit fram till att Disel verkligen gillar is och snö, han blir helt vild. 

Hoppas ni haft en bra söndag! 🌿

Tidigt möte 

Tidigt möte 

Ibland får jag en sån stark känsla att jag är tvungen att ut, ibland vet jag inte varför.  Som om jag kommer missa något om jag bara ignorerar känslan. Idag var der för att möta solens första strålar. 

Himlen var så vacker och röd, man såg hur solens ljus kämpade för att komma sig över träden på bergen. Jag stod sen nedanför kullen, såg att träden i toppen redan fått solen på sig, och sakta letade den ner sig till mig. Men jag var tvungen att upp, upp dit där strålarna var som starkast. 

Det var en så härlig känsla, var som om bara jag och Diesel var vakna. Vi, och några fåglar som redan börjat sjunga, staden nedanför var så otroligt långt borta. 
Känna solen värma i ansiktet, hur energin sen sakta sugs in och lämnar en värmande känsla. Som ger en energi för hela dagen. Den känslan är nästan magisk. 

Läste i ett ordspråk för ett tag sen, men som passar in väldigt mycket på mig och hur jag tänker när jag är ute.

What I like about photographs is that they capture a moment that’s gone forever, impossible to reproduce.

Karl Lagerfeld

Påvägen hem sen var det som om solen sa hej då, och tack för denna gången. Det är såhär man borde starta alla sina dagar.

Måndag igen

Måndag igen

Då var det måndag igen, och en ny vecka börjar. Jag sitter och njuter med en kopp te, och Andreas gör yoga med avslappnande musik. Passade väldigt bra kände jag när jag nu skulle skriva lite. Slappnade av jag med till dom lugnande tonerna, kanske är något jag ska fortsätta med.
Men med helgen kom också regnet, och det ska bara fortsätta om man ska lita på yr.no . Så denna helgen blev det faktiskt ingen långtur eller lunch-tur i skogen som vi brukar. Fast på söndagen mellan regnbyarna skulle vi iallafall ut så att Diesel fick uppdatera sig. Tänker ibland när vi går att dom promenaderna är ju som sociala medier för honom, en buske kanske är instagram, det trädet är facebook. Blir lite roligare att gå när man tänker så haha.

image

Målet på söndagen kände jag iallafall skulle vara att hitta vårtecken, och vi hittade faktistk snödroppar. Och trots regnet och dom tunga molnen så fick man en liten liten vårkänsla, trots att jag vet att det är alltför tidigt och att de mycket väl kan bli vinter en gång till här. Är inte ovanligt.
Har lite blandade känslor för det, hade gärna fått en omgång till med snö, så allt blir sådär vitt, ljust och idylliskt. Gillar den känslan och stämningen allt får. Men samtidigt kan jag nu känna mig klar för det, och gå vidare till våren nu. Med fågelsång, ljusare dagar och se hur allt vaknar till liv igen.

image