Efter en lång paus

Efter en lång paus

Då äntligen har jag satt mig ner igen och ska skriva, har fått både lite uppbackning hemifrån och känner att jag faktiskt saknat det. Saknat att få ut en del av kreativiteten. Efter en lång paus med nästan inga turer och om det var någon promenad var det bara för att Diesel skulle få sin dos av aktivitet. Var precis som om jag stängt av mitt sinne för att ta in det vackra och alls se saker i naturen som jag gjorde innan. 

När väl den känslan och inspirationen kom tillbaka insåg jag hur mycket jag saknat den, och hur mycket den gör för mig. Både ger energi och skapar ett lugn. Känns nästan som om jag ”vaknade” upp tillsammans med sommarvädret. 

När allt sakta började bli grönt igen och få tillbaka sina färger efter vinterns gråa färgskala. 

Så iallafall, vi har varit på en del turer när jag väl fick tillbaka min energi igen, bland annat ”Litjevannet, Norddalsfjorden”. Det är nog ett av mina favoritställen på jorden. Den platsen är så vacker. Ganska tung att gå till men man får igen det när man väl är framme och får se insjön ligga där i en dal. 

Vi var där på en tälttur faktiskt, Diesels första! Hade mina tvivel på hur han skulle klara det när vi kom fram, stressade när jag och Andreas började sätta upp tältet. Men när han väl fick komma in och vi alla satte oss ner och var lugna så hittade han till slut sin plats. Kan också säga att under natten var det nog han som faktiskt hade mest plats av alla i tältet! 

Sova i tält är nog en av dom mysigaste sakerna som finns. Tända bål på kvällen och se hur mörkret sänker sig mellan träden. Och fantasin börjar ta fart. Jag kommer nästan alltid att tänka på alla historier min farfar berättade för mig när jag var liten innan jag skulle i tält, om gasten och alla möjliga andra skogsväsen han skrämde upp mig med. Då låtsades jag väll att jag inte trodde på honom, men även idag när jag är ute i naturen och mörkret börjat komma tänker jag på det, men nu för tiden med ett leende på läpparna. 


Att vakna upp tidigt, höra fåglarna kvittra, se ut och mötas av blickstilla vatten och allt badar i grönt, det var så härligt! Med en gång var jag vaken och började tända bålet igen. Fick verkligen känslan att det bara var vi och naturen. 

💚 

Snö och lek

Snö och lek

Sitter och har gått igenom veckans bilder, blir en del på bara en vecka för mig. Men för mig är det som en typ av terapi, att få gå ut, ha kameran med mig och låta allt bara komma egentligen. Och att sen sitta och gå igenom bilderna, kanske med en kopp te, då känns det som om man återupplever allt igen. Sant som dom säger, att en bild säger mer än tusen ord. 
image

Känner den där glädjen att det kom snö i veckan igen, låg bara några dagar men jag fick iallafall den där lätta känslan som jag alltid får när allt packas in i vitt och allt ser så idylliskt och mysigt ut. Nästan som hämtat ur en berättelse. Iochför sig får jag den känslan också när det är ett speciellt ljus ute, eller om solen tittar fram efter en regnig dag. Tror jag romantiserar naturen ganska mycket. Som jag hoppas kan spegla tillbaka i mina bilder. 

Men det är där jag känner mig som bäst egentligen. Kom mer att tänka på det när vi var ute med vår hund häromdagen, för att komma till ett av skogarna här i närheten så är vi tvugna att gå genom där det är en del hus, mycket folk som går. Så det är väldigt mycket lukter egentligen. Då är Diesel helt i 100, han verkar så stressad och ska få med sig ALLT! Sen, när vi bara kommer in i skogen blir han som en helt annan hund, lugn och följer oss. Så jag skojade med Andreas först och sa att han liknar ju mig, mycket lugnare ute i naturen och trivs inte i staden eller så egentligen. Men ju mer jag tänkte på det desto mer kände jag att det är ju så det är. Det är i skogen och i naturen som jag kan samla tankarna, och slappna av. Att det är nästan som en brytare, så fort ändras det både för hunden och mig. Lite kul att tänka på. 

På lördagen skulle jag egentligen jobbat, men det var för mycket vind så det gick inte att köra över fjorden. Istället bestämde vi oss för att leka i snön innan den försvann helt. Så härligt! Man blir som ett barn igen, bygga snökoja och snölykta. Min snölykta hann smälta samman ganska mycket tills kvällen kom så jag hann aldrig tända den. Men stämningen fanns där. Och man mindes hur mycket man byggde och lekte i snön när man var liten. Fast allt var lite lättare nu, inte lika tungt att rulla samman kloten längre tills dom blir så stora att man kan ha dom till en vägg i en koja ❄️


 

 

Lugnet före stormen

Det var det det var här igår. Det var så stilla på fjorden att vi nästan ville viska. Det enda vi hörde var båtarna som startade upp och så ett och annat flygplan och helikopter som lyfte från Florø. Och vi såg regnskurar gå i kanten på fjorden, det är ganska mäktigt. 

Sen, på eftermiddagen gick vi och jobbade inne på land, och när jag kom ut från ett av våra lager var jag tvungen att stoppa upp, det var så fint! 

Tycker det är så mäktigt med väder, när man kan se att dom kommer nästan rullande ner från bergen bakom regnbågen. Allt förändras hela tiden! 

Regniga dagar

Det är få saker som faktiskt gör mig så depp som dåligt väder.  Är humörmänniska och visar tydligt vad jag menar och inte, men ofta om jag har en dålig dag så kan mycket av det vara pågrund av vad det är för väder. Som nu den sista veckan, det har nästan bara varit regn, snön försvann på måndag. Så det lilla ljuset det gav blev borta. Och jag märker det väldigt mycket på energinivån. Den är helt annorlunda. Att ha energi till det där extra blir lixom borta. 

Men så har jag upptäckt att det är ju faktiskt något fint i det också. Jag säger inte det på jobb när regnet kommer sidlängs i ansiktet på dig, men hemma när jag tar en tur med kameran så blir det plötsligt som om en annan värld öppnar sig. Att jag kan se det fina i när regndropparna rör sig ner över bladen på grenarna. Eller hur regndiset gör så att det ser så trollskt ut på Lillevattnet. Och då åter igen glömmer man det tråkiga grå, bara man bestämmer sig för att se det fina i det också.

Och det är det jag tycker allt med fotografering handlar om. Att se det vackra i allt. Om det så bara är en liten liten detalj. Läste en gång att:                

”Photography is an art of observation. It has little to do with the things you see, and everything to do with the way you see them. ” 

Elliott Erwitt


2016

2016

 Kanske är försent att tänka över året som gått men jag har ändå gjort det, och januari är ju inte slut än 😊

2016 för mig var och är ett väldigt stort, viktigt år för mig. Det är nog första året sen jag kom hit till Norge där jag verkligen känner att ”nu är jag hemma”. Nu ser jag en långsiktig framtid här. Annars har jag nästan alltid haft en tanke någonstans att ”jaja, jag blir här till jag är färdig med ditt eller datt, sen blir det nog Sverige igen”. Men nu finns inte det längre. Slagit mig till ro kan man säga. Och det känns riktigt bra.

Visst, några dagar är det riktigt tungt att bo här, kanske speciellt för en som inte är född på Vestlandet. När man ser i väderprognosen på sommaren att det bara står regn och regn, och vintern är full i stormar. Men så, kommer dom här vidunderligt vackra dagarna mitt i allt. Och då händer något konstigt, du glömmer helt plötslig alla dagar med storm och vind, och regnet känns väldigt långt borta. Har fått höra av folk här att eftersom jag tänker så, ” då har du andan av en riktig vestlendning” 😊 tar det som en komplimang! För Vestlandet är verkligen en vacker plats! 

Domba, utanför Florø

Men det som gjorde 2016 så bra och speciellt för mig var nog mest att jag träffade Andreas. Vi träffades på jobb, i februari och i mars var vi officiellt ett par. Aldrig träffat en som är så omtänksam, snäll och rolig! Han hade precis köpt ett hus i Florø, och efter några månader bodde jag där också. Så, det är tackvare han som jag nu riktigt känner mig helt hemma här, och har en långsiktig plan.  Efter att vi flyttat ihop, skaffade vi också Diesel, vår hund. Han är en blandning av Beagle och Basset. Var en som jobbade på Svanøy, hans hund fick valpar, och vi åkte dit ”bara för att kolla”, slutade såklart med att vi bestämde att vi skulle ha en av dom. Han är dessutom född på Sveriges nationaldag, så han passer perfekt in i den familjen vi nu blev😊 

Rosett-familjen
Under året har vi också hunnit med både en tur till Italien och Småland. Så Andreas fick se var jag har mina rötter ifrån. Och träffat min familj, som alltid har varit och är ett stort stöd i allt! 

Dessutom var vi också på många ”småturer” bara runt om Florø”. Så härlig  när man delar intresset att upptäcka närmiljöet, vare sig det är i båt eller på tälttur. 

Grotlesanden
Kalvåg
Vulkanen Etna
Gullabo, Småland
Men det är just detta som gör 2016 så viktigt. Jag fick en trygghet. 

google-site-verification: google186bccc386f9349b.html

Söndagskänsla

Då var söndagskvällen här, helgen är snart över och en ny vecka ska börja. Har ni haft en bra helg?                                                När man har jobbhelg, som jag har haft denna helgen så slipper man denna söndagsångesten som många säger. För att veckan bara går in i en annan känns det som. Men har ändå fått den här söndagskänslan ikväll, en mysig känsla. Ännu en vecka är slut och vi går in i nästa. 

Men det har blivit så vackert här nu. Snön kom på lördag och gjorde allt vitt igen. Så vi ville få mest ut det innan snön försvinner, så vi gjord en liten tur denna helgen igen. Gick på en gammal postväg, ingen hade gått där innan så det var ett ganska tjockt lager av urörd pudersnö. Ganska tungt att gå, men oj så vackert! Ljuset som var fick allt att kännas ljuvligt och lugnande faktiskt. En känsla av att man är ganska liten mitt i allt. 

Gick ner till en liten sjö, som det nu var is på. Vi provade den inte så vet inte hur tjock den var. Men detta är nog ett ställe vi kommer besöka när det inte är snö också. Väldigt mysigt. 

Diesel fick verkligen jobba genom snön med sina korta ben. Han verkar ha en blandad känsla till snön, jobbig men väldigt roligt!

6A3A7D67-068B-4477-9E55E9E1F8F93A2C-2FD9F770-BA6A-4B97-B7D3022895EC7C88