Sitter och har gått igenom veckans bilder, blir en del på bara en vecka för mig. Men för mig är det som en typ av terapi, att få gå ut, ha kameran med mig och låta allt bara komma egentligen. Och att sen sitta och gå igenom bilderna, kanske med en kopp te, då känns det som om man återupplever allt igen. Sant som dom säger, att en bild säger mer än tusen ord. 
image

Känner den där glädjen att det kom snö i veckan igen, låg bara några dagar men jag fick iallafall den där lätta känslan som jag alltid får när allt packas in i vitt och allt ser så idylliskt och mysigt ut. Nästan som hämtat ur en berättelse. Iochför sig får jag den känslan också när det är ett speciellt ljus ute, eller om solen tittar fram efter en regnig dag. Tror jag romantiserar naturen ganska mycket. Som jag hoppas kan spegla tillbaka i mina bilder. 

Men det är där jag känner mig som bäst egentligen. Kom mer att tänka på det när vi var ute med vår hund häromdagen, för att komma till ett av skogarna här i närheten så är vi tvugna att gå genom där det är en del hus, mycket folk som går. Så det är väldigt mycket lukter egentligen. Då är Diesel helt i 100, han verkar så stressad och ska få med sig ALLT! Sen, när vi bara kommer in i skogen blir han som en helt annan hund, lugn och följer oss. Så jag skojade med Andreas först och sa att han liknar ju mig, mycket lugnare ute i naturen och trivs inte i staden eller så egentligen. Men ju mer jag tänkte på det desto mer kände jag att det är ju så det är. Det är i skogen och i naturen som jag kan samla tankarna, och slappna av. Att det är nästan som en brytare, så fort ändras det både för hunden och mig. Lite kul att tänka på. 

På lördagen skulle jag egentligen jobbat, men det var för mycket vind så det gick inte att köra över fjorden. Istället bestämde vi oss för att leka i snön innan den försvann helt. Så härligt! Man blir som ett barn igen, bygga snökoja och snölykta. Min snölykta hann smälta samman ganska mycket tills kvällen kom så jag hann aldrig tända den. Men stämningen fanns där. Och man mindes hur mycket man byggde och lekte i snön när man var liten. Fast allt var lite lättare nu, inte lika tungt att rulla samman kloten längre tills dom blir så stora att man kan ha dom till en vägg i en koja ❄️


 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s